Jag går kurs i hantera bråkiga barn. Eller att bli en mindre bråkig förälder.

Idag frågade jag om det finns många stökiga ungar

eller om min unge är den enda stökiga i hela världen.

Den enda som svär och sparkar sin mamma när han blir arg, tjuvar leksaker från sina syskon och slår dem när han blir arg. Den enda som ALLTID ställer till scener på bussen, i affärer och inte skäms det allra minsta för det.

Jag är inte ensam.

Men det känns så.

Längtar efter sommar, semester och kärlek.