Jag målade med vattenfärger med sonen. I mitt inre en del ganska smärtsamma känslor och tankar. Är så trött på ytlighet och att bli behandlad med som ett objekt.  Jag målade bara på känn och ren inspiration, tänkte inte på vad det skulle bli.

Om hon ändå kunde andas.

Hon hade slutat andas för åratal sedan. En viss "någon" hade dragit åt den förbannade snaran, putt henne över kanten, så att hon landat platt fall på den hårda asfalten.

Det var då det började.

Hon slutade andast och gick runt i ett myriader av tomma cirklar, väntandes på att det skulle ta slut. Men det tar inte slut, det tar aldrig slut. Det fortsätter. Det har hon begripit nu.

Att andas är det få förunnat. En lycklig klick av människor har blivit välsignade med detta tillstånd. Vi andra tiger och ser på, riktar den svarta vreden inåt och harmas över orätten.
Andas.

A N D A S.

Basalt.

Tala till mig

Ord som berör

Tala till mig

Ord som älskar

Tala till mig

Ord som tränger in

djupt in

För djupet i mig

har inget slut

och längtan i mig

vilar aldrig

och törsten

kan jag ej bemästra

Så tala då till mig:

Tala

händer som berör

Tala till mig

händer som älskar

Tala till mig

händer som förenar oss

till ett.

Ty jag är halv