Jag går kurs i hantera bråkiga barn. Eller att bli en mindre bråkig förälder.

Idag frågade jag om det finns många stökiga ungar

eller om min unge är den enda stökiga i hela världen.

Den enda som svär och sparkar sin mamma när han blir arg, tjuvar leksaker från sina syskon och slår dem när han blir arg. Den enda som ALLTID ställer till scener på bussen, i affärer och inte skäms det allra minsta för det.

Jag är inte ensam.

Men det känns så.

 

A

16 mars 2012 04:18

Nej, du är inte ensam.
Gud har bara bråkiga barn. Du är i gott sällskap.

Blue Sister

17 mars 2012 19:52

Å du är snäll som gav mig det perspektivet! Det behövde jag. Tack! :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vad jag älskar att möta människor höra deras berättelse.   Deras livsberättelse.   Jag ser det inte som en plikt att lyssna utan som en förmån. En ära. Att jag bjuds in som gäst i en annan människas liv. Många människor, de allra flesta, h...

Jag gillar Lisa Ekdahl mycket. Så ofta hon sätter ord på det jag känner. ...

Vem vill bli förd bakom ljuset? Hur långt kan man gå för lite kärlek?   ...

JAg måJag målade lite idag. Jag är verkligen inte estetiskt lagd    Men jag tycker om ibland, när andan faller på, allt måla i alla fall. Och då avbildar jag inga föremål eller motiv, inte ens någonting för min inre syn, utan då målar jag känslor, in...

Sitter här och skriver på en inlämningsuppgift om äldre och döden, medan jag gör det läser jag en artikel om "värdighet i dödens närhet".   Författaren skriver att vi vårdar som om döden inte finns. Att vi undviker att prata om döden, att vi flyr...